Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL XI (1660—1697) - Den inre styrelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hålla regementena vid deras fulla styrka. Redan före 1682 års riksdag utgick
till landshöfdingarne konungens befallning att söka träffa aftal med allmogen om
ett visst knekthåll. Flere landskap gåfvo äfven inom kort sitt samtycke, men
det fordrades ännu en tid, innan insigten om den nya inrättningens företräde
blifvit allmän. Hvad 1682 års riksdag beslöt med afséende på roteringen är
vordet berättadt; ett alldeles nytt uppslag var det ingalunda, endast en
vidsträcktare tillämpning af en redan gammal grundsats. De landskap, som på riksdagen
antogo det ständiga knekthållet, uppgjorde snart sina knektkontrakt genom sina
fullmäktige. Det dröjde ej länge, förrän frälset och de trakters allmoge, som
hållit fast vid utskrifningen, ville följa exemplet, och det gick derhän till sist,
ehuru det dröjde många år, innan systemet var öfver hela Sverige och
Finland genomfördt. Arbetet var här lika som vid indelningsverket vidlyftigt
och mödosamt. Emellertid fick Sverige en stående här af ungefär 38 000
man indelta eller roterade ryttare och soldater. De utbildades under sin
konungs ledning till krigets värf; men de voro äfven bofasta män, de hade
sina torp att bruka och tid att egna åt fredligt arbete, och de blefvo derför
aldrig en afskild soldatesk, utan medborgare med samma intressen som den
öfnga delen af den jordbrukande befolkningen. Utom den indelta armeen
funnos äfven värfvade trupper. De utgjorde tillsammans omkring 25 000 man
och användes till de utrikes provinsernas försvar.
En synnerlig omvårdnad egnade Karl XI åt flottans nyskapande efter
krigets förstörelser. Var detta angeläget redan från synpunkten af
moderlandets egen säkerhet, så var det ännu nödvändigare för värnandet af våra
utländska besittningar och betryggandet af det »dominium maris baltici»,
hvilket var grundvalen för hela vår stormaktsställning. Det sista kriget hade
tydligt visat, att utan ett mycket starkt sjöförsvar detta »dominium» var
omöjligt att försvara och dessutom Sveriges egen jord utsatt för
eröfrings-lystna grannars anfall. Äfven den erfarenheten hade vunnits, att Stockholm
var olämpligt såsom örlogsstation både på grund af sitt aflägsna läge och
emedan dess hamn under flere månader af året vanligen är tillfrusen. Att
bygga en ny örlogshamn och en ny flotta var derför det dubbla arbete, som
förelåg, och Karl XI lemnade dess närmaste utförande åt generalamiralen
Hans Vachtmeister, en af enväldets bästa och dugligaste män. Den mannen
faun nu sin egentliga lifsgerning och slutade den efter många år af strider
och mödor pä ett sätt, som för alltid skaffat honom en hedersplats i vår
historia. Vachtmeister begynte så godt som omedelbart efter freden. Redan
Johan Gyllenstjerna hade vid Trossö i Blekings skärgård utsett plats för
Sveriges sjömakt; och der skapade Vachtmeister inom kort Karlskrona med
dess hamnar, dockor och varf samt bygde dertill en flotta, hvilken 1684 var
vorden så stark, att den enligt hans egen utsaga »kunde bjuda Danmark
hufvudet». Det gick under oerhörda svårigheter, förorsakade dels af statens
fattigdom, dels af det sega motståndet hos många bland flottans män, livilka
till och med sökte rubba Karl XI:s tillit. Men Vachtmeister segrade till sist.
Vid Karl XI:s död voro anläggningarna vid Karlskrona nära fullbordade, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
