Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL XI (1660—1697) - Den inre styrelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374. Storkholm vid slutet uf 1600-tnlefc.
nämsta näringsgren, omhuldades
på många sätt och vann äfven en
stark tillväxt. Förtjensten är icke
ensamt Karl XIs; han delar den
med dugande män, sådana som
Erik Fleming och Fabian Vrede,
båda bergskollegiets presidenter,
den förre i början, den senare i
slutet af Karl XI:s regering. Redan
under en föregående tid hade
uppmärksamheten allt mer dragits från
de så kallade ädlare verken till
jern-handteringen, och detta förhållande
fortfor. Silfverafkastningen vid Sala
grufva nedgick betydligt på
1680-talet, men höjdes sedermera något
genom de förbättringar, som
vid-togos af direktören Baltasar Grill.
Silfververket, förut drifvet for
kronans räkning, lemnades 1682 på
ständigt arrende till kringliggande
bergslag. Falu grufva, en gång
ansedd såsom Sveriges skattkammare
och ännu 1664 i stånd att afkasta
15 000 skeppund koppar, hotades
1687 med fullständig undergång
genom inträffadt ras, räddades genom
Karl XI:s kraftiga mellankomst och
upparbetades å nyo. Den gaf ännu
vid slutet af Karls regering 9000
skeppund, men hade likväl sett sina
bästa dagar. Jemhandteringen gick
framåt. Stångjernstillverkningen
var vid århundradets slut ungefar
dubbelt så stor, som den varit 1660,
och jernet var dertill af bättre
beskaffenhet. Styrelsen ingrep äfven
här ordnande och reglerande,
lern-nande ej mycket rum for friheten
eller den enskilda omtanken.
Understöd och privilegier spardes
icke, och den unga näringen växte
till, trots allt för strängt åtdragna
band. De gamla jernforädlings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
