Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL XI (1660—1697) - Karl XI:s person. — Hans samtida och död (1697)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina aristokratiska fordomar, tänkte på sitt jordiska forvärf och visade sig
offervillig, när det gälde fäderneslandet, hvars trogne tjenare han alltid varit,
Gustaf Otto Stenbock var den i alla afseenden obetydligaste bland Karl
XI:s förmyndare och ingalunda vuxen den höga post, hans fåfänga så lifligt
eftertraktat. Händelserna på 1670-talet yppade både hans oduglighet som
embetsman och hans oskicklighet som amiral. Räfsterna några år senare
medförde lians ekonomiska ruin och läto honom något dyrt betala äran af det
höga embetet. Stenbock synes emellertid hafva återvunnit något af
konungens nåd samt bibehölls i rådet och vid sitt amiralsembete, hvilket han likväl
nedlade 1684. Något egentligt inflytande egde han icke. Han afled 1685.
Några månader derefter eller den 26 april 1686 dog på Vängarn
förmyndarregeringens mest lysande personlighet, Magnus Gabriel de la Gardie^
Genom händelserna 1675 föranleddes,
som vi sett, hans fall, från hvilket han
aldrig reste sig å nyo. Under krigets
sista år lefde han på sina egendomar,
skild från utöfningen af
rikskanslers-embetet, fruktande sina ovänner,
törstande allt jemt efter makt och
inflytande, men utan förmåga att bära
olyckan med värdighet. Efter Per Brahes
död utnämdes de la Gardie till
riks-drots, och mången såg deri ett
återvändande af konungens ynnest. Så var
det dock icke. Karl XI återgaf aldrig
de la Gardie sitt förtroende och hade
ej skäl dertill; men han bemötte honom
med godhet och sökte mycket mer, än
man tror, att mildra hans ekonomiska
hetryck, som var till finnandes, langt
innan reduktionen kom med sina hem- 388‘ 0tto v,lhelm v°n KoniRsmarks minnesvård
sökelser. Van vid ett furstligt lefnads- (lcao-T^F).
satt och älskande ännu i sin
fattigdom att vara mecenat — det var det mest storslagna draget i hans
personlighet — kunde de la Gardie aldrig lära sig att tillbörligt begränsa sina.
utgifter, och derför växte hans ekonomiska bekymmer trots de stora
inkomster han fortfarande åtnjöt. Bredvid honom stod i lust och nöd med
trohet intill döden hans ädla gemål Maria Enfrosyne. Hon afled i
oktober 1687 på Höjentorp, hvilket hon jemte flere andra gårdar i
Vester-götland fått i lifstidsförläning af Karl XI. Den siste i raden af Karl XI:»
förmyndare var Sten Bjelke, de la Gardies bekante motståndare.
Rikskanslerens fall beredde likväl icke Bjälkes upphöjelse; han kom att dela den
onåd, för hvilken rådet under slutet af 1670-talet hlifvit föremål. Förhållandet
till Johan Gyllenstjerna jemte den omständigheten, att Bjelke mer än de fleste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
