Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL XI (1660—1697) - Karl XI:s person. — Hans samtida och död (1697)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ifrat för sparsamhet; och reduktion, gjorde likväl, att han med blidare ögon
sågs af Karl XI, ehuru han aldrig kom att utöfva något större inflytande.
En uppriktig vän af enväldet och dess räfster kunde han knappast blifva;
han blef sjelf ett af offren för de stora vidräkningarna. Han bibehölls
emellertid på sina platser både susom medlem af rådkammaren och såsom
riksskattmästare. Politiskt var han en fallen storhet, när han afled i
september 1684.
Frän dessa det störtade råds väldets* främsta män vänder sig
uppmärksamheten till det yngre slägte af politiska personligheter, i hvilka man
företrädesvis velat söka Karl XI:s och hans enväldes trogna tjenare och
handt-langare. De hafva just icke haft det bästa ryktet om sig. Deras lifsgeming
tål likväl godt vid en närmare granskning. Lika som sina aristokratiska
föregångare, men icke mycket mer än de, hafva Karl XI:s män stundom fallit för
-egennyttans lockelser eller gifvit vika för frestelserna af ett lumpet agg; dock
iir det visst, att de fleste och bäste af dem varit mycket dugliga, nitiska och
pligttrogna tjenare åt sin konung och sitt land och att de inlagt förtjenster
om det allmänna, något större än dem, som Karl XI:s förmyndare och deras
vänner kunde åberopa. De danades också i den strängaste skola under
upp-sigten af en herre, hvars öga aldrig hvilade. Emellertid måste det erkännas,
att denna skola mindre utbildade statsmän än skickliga och punktliga
embets-män; det kunde knappast vara annorlunda under en tid, då det offentliga
lifvet nästan uppgick i förvaltningen. En verklig statsman var likväl den
genialiske, fint bildade och personligt älskvärde Erik Lindsköld, hvars
första utbildning fäller inom förmyndarregeringen, men hvars vigtigaste
verksamhet tillhör tiden efter 1680. Han var i sjelfva verket en af de dugligaste
och den mest begåfvade bland enväldets män. Af Karl XI var han, som vi
-sett, mycket använd, i synnerhet i lagstiftningsarbeten, och belönades efter
hand med rikets högsta värdigheter. Såsom grefve, kungligt råd,
akademikansler och kronprinsens guvernör afled han 1690, saknad af Karl XI, som
gaf honom det vackraste eftermåle. Till Sveriges yppersta embetsmän vid
denna tid liörde Hans Vachtmeister och Fabian Vrede. Den förre hade
under krigen på 1670-talet utmärkt sig för tapperhet både till lands och
:sjös, men egnade efter fredslutet alla sina krafter åt flottans nyskapande och
den högsta ledningen af sjöärendenas förvaltning. Den senare, som i sig hade
mycket af en statsman, har införlifvat sitt namn med reduktionens historia,
men ännu mer med de svenska näringarnas; åt deras utveckling egnade hau
både af böjelse och af pligt det mesta af sin ovanliga kraft. Det mest
fulländade uttrycket för stor embetsmannaduglighet utan statsmannaförmåga är
under Karl XI:s tid Jakob Gyllenborg. Han kom tidigt till embeten, till
en del åtminstone derför, att han var måg till justitieborgmästaren och
talmannen, slutligen landshöfdingen och friherren Olof Thegner, en af Karl
XI:s mest använda män. Det är möjligt, att svärfadern inympat på magen
sin motvilja mot högadeln och sin ifver för reduktionen; Gyllenborgs eget
handlingssätt synes vid en flygtig granskning vitna derom. Han blef själen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
