Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL XII (1697—1718) - Myndighetsförklaringen. — Fredsåren 1697—1700
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den 12 (22) februari 1698 — således långt innan d’Avaux vunnit sin något
tvif-velaktiga seger — stadfästes genom fordraget i Stockholm de förut slutna
forbunden mellan Sverige och generalstaterna, och den 4 (14) maj samma år
ingicks i Haag »ett trefaldt försvarsförbund» mellan Sverige, Holland ock
England, hvari man lofvade att genast bispringa hvarandra i händelse af
behof, men öfverenskom att emellertid underhandla med hvarandra om de
närmare vilkoren för forbundets verkställande. Denna underhandling tog
också sin början på hosten 1698, och det visade sig snart, att Karl XII, trots
fordraget med Frankrike, var villig att lofva sitt eventuela biträde mot
denna makt, om blott England och Holland derigenom kunde förmås att
tillmötesgå Sveriges önskningar och framför allt att kraftigt antaga sig hertigen
af Holstein.
I sjelfva verket rörde sig Sveriges politik vid denna tid nästan
uteslutande omkring den holsteinska frågan. Hon hade stått på dagordningen
sedan 1694, då konungen af Danmark efter hertig Christian Albrechts död
förnyade de gamla striderna med det gottorpska huset. Karl XI lefde da
ännu. Han gjorde genast den nye hertigens, Friedrich IV:s. sak till sin egen,
rustade till lands och sjös, uppfordrade England och Holland att fullgöra sin
garanti af altonafördraget och sökte emellertid att åvägabringa en biläggning
af tvisten på kongressen i Pinnenberg. Det lyckades honom likväl icke; efter
hans död upplågade striden allt häftigare. På våren 1697 lät konung Kristian V
sina trupper inrycka i hertig Friedrichs land och förstöra der uppförda mindre
fästningsverk samt vidhöll för öfrigt alla sina anspråk med en hårdnackenhet,
som vitnade derom, att han ej för tillfället fruktade någou allvarsam
inblandning vare sig af Sverige eller sjömakterna. Mot slutet af året eller strax
efter Karl XII:s tillträde till regeringen syntes emellertid en väsentlig
förändring inträda i den danske konungens politik. Han närmade sig Sverige
och visade en större beredvillighet att försona sig med hertigen af Holstein.
Från början af 1698 sökte det danska sändebudet i Stockholm, Jens Juel, att
bringa till stånd ett giftermål mellan Karl XII och konung Kristians dotter
Sofia Hedvig, och samtidigt inledde han underhandlingar om ett nära
förbund mellan de nordiska rikena. Tillika framlade han under hertig Friedrichs
vistelse i den svenska hufvudstaden ett förlikningsförslag, som från hans herres
sida innehöll högst betydliga medgifvanden. Om den danska politiken i detta
sitt nya skede i allt bar ett ärligt anlete, kan måhända ifrågasättas, men
säkerligen har den velat förekomma ett allt för starkt liolsteinskt inflytande
på den svenske konungens rådslag. I livarje fall led denna politik ett nederlag.
Hertig Friedrich, tapper, men lättsinnig och njutningslysten, sökte Sveriges
hjelp för att göra till verklighet sin äregirighets drömmar, och han vann till
vår olycka för sin sak Karl XII:s personliga deltagande och hans varma
vänskap, söm var orubblig, om den en gång förvärfvats. Han kunde äfven
påräkna stödet af Bengt Oxenstjerna, som gynnade hertigens planer, både
emedan det stärkte hans egen ställning och emedan det öfverensstämde med
grundsatserna af en danskfiendtlig politik. Under sådana förhållanden kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
