Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL XII (1697—1718) - Myndighetsförklaringen. — Fredsåren 1697—1700 - De första krigsåren. 1700, 1701
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1700 lät konung August sina trupper inrycka i Livland och gaf genom detta
sitt lömska öfverfall signalen till det stora nordiska krigets utbrott.
De första krigsären. 1700, 1701.
Infallet i Livland, 1700. — Kriget ned Danmark. — Freden i Traventhal. — Slaget vid Kam.
-ttfvergången öfver DU na. — Karl XII besluter afsltta August II.
På våren 1699 meddelade Patkul, som vi sett, sin nye herre den
närmare planen för Livlands eröfring. Den skulle ske utan svårighet. Riga
skulle öfverrumplas genom en mängd i staden hemligen inpraktiserade
soldater och dess eröfring betryggas genom det omedelbara anryckandet af en
här, på förhand samlad i Litauen. Derefter skulle genast följa det allmänna
affallet af Livlands adel och landtbefolkning, som enligt Patkuls
förespeglingar endast bidade uppträdandet af konung Augusts trupper för att sjelfmant
gripa till vapen och afskudda sig det svenska väldet.
Utgången motsvarade icke alldeles förväntningarna. Den beramade
»entreprisen» mot Riga försöktes den 11 februari 1700, men misslyckades, emedan
’ den gamle Erik Dahlberg, som blifvit varskodd af de sachsiska
truppsamlingarna vid gränsen, vidtagit sina försigtighetsmått. Konung August måste
nöja sig med intagandet af den förfallna Koberskansen och eröfringen af
Diinamiinde. I början af maj blefvo hans trupper, som anfördes af livländaren
Otto Arnold Paijkull, undanjagade vid Jungfernhof och trängdes tillbaka öfver
Dtina af de finska regementen, som i hast skyndat till Rigas undsättning.
Försöket att locka livländarne till affall allopp ännu snöpligare. Väl
dref Patkul en tid omkring i landet för att uppvigla befolkningen och bland
adeln samla underskrifter på en tillgifvenhetsadress till konung August. Men
någon resning lyckades han ej framkalla, och på adressen fick han ingen
underskrift, hvarför han undertecknade den sjelf n samtliga ridderskapefe
namn och såsom dess fullmäktig e I Varsjav, dit han sedermera begaf sig,
talade han emellertid om sina landsmäns varma tillgifvenhet för Polen och
sökte gifva stöd åt sina ord genom uppvisandet af en mängd bref och
fullmakter, som han påstod sig hafva mottagit från livländska adelsmän. Med
anledning häraf afgåfvo den livländska adeln och Rigas borgerskap på
Dahlbergs begäran hvar siu högtidliga protest vid den i juni 1700 sammanträdande
landtdagen. De betygade sin undersåtliga trohet och frisade sig från hvarje
förbindelse med Patkul. Adeln särskildt anklagade honom för
naninförfalsk-ning och förklarade honom på denna grund för »ertzkalumniant och äreijuf.
Efterveriden har ej skäl att ändra vitsordet.
Underrättelsen om sachsarnes infall i Livland nådde Karl XII, då han
vid Kuugsör var upptagen af en björnjagt. Han^tog saken lugnt. »Det är
forunderligt, att mina båda kusiner vilja hafva krig, säges han hafva yttrat.
Må så vara. Konung August har brutit sitt ord och handlat mot aftal. Vi
hafva en rättvis sak, och Gud skall hjelpa oss. Jag vill först afgöra tvisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
