Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL XII (1697—1718) - De första krigsåren. 1700, 1701
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bemedling komma till en fredlig uppgörelse med Karl XII. Denne uttalade
■emellertid i skarpa ord sin berättigade misstro till alla konung Augusts
loften, och hos August sjelf for fredskärleken sin kos, sedan han förnummit, att
ryssarnes halfvilda horder börjat öfversvämma de svenska gränslanden.
Tsar Peter hade ändtligen funnit tiden vara inne att öppet sluta sig till
våra fiender. I början af juli 1700 ingick han fred med turkarne, och i slutet
af augusti utfärdade han i Moskva krigsförklaringen mot Sverige. Den vitnade
på sätt och vis sjelf om orättmätigheten af det ryska anfallet. Fredsbrottet
skedde samtidigt dermed, att tsar Peter genom en af sina betrodda män
framförde till Karl XII på Själland de förnyade uttrycken af sin orubbliga
vänskap. På den samma hade Karl XII kauske trott, emedan den så ofta blifrit
lofvad, och emedan han sjelf hade en gammaldags åsigt om helgden af ett
gifvet ord. De svenska statsmännen deremot, som bättre än sin konung kände
ryssarne och deras herre, hade länge anat oråd och blefvo knappast
öfver-raskade, då deras aningar slogo in.
Tsar Peters närmaste mål var Narvas eröfring. Redan från midten af
september inryckte ryska krigarskaror härjande i Estland och Ingermanland
och samlade sig efter hand utanför Narva, så att i midten af oktober
beläg-ringshären utgjorde vid pass 40000 man under öfverbefål af fältmarskalken
öolovin. Peter var sjelf närvarande vid sin armé, men förde endast ett
under-ordnadt befäl. Belägringsarbetena leddes af den polske generallöjtnanten
Allart och utgjordes dels af anfallsverk mot fästningen, dels af en dubbel rad
förskansningar, hvilka mot vester bildade en stor båge af en half svensk mik
längd och afsågo att skydda ryssarne både mot de belägrades utfall och mot
■en utifrån kommande undsättningshär. I midten af oktober 1700 började det
ryska artilleriet att spela mot Narva, men kunde i följd af sin mindre goda
beskaffenhet ej mycket uträtta. Vecka efter vecka förgick, och fästningen höll
sig ännu. Dess tappre kommendant Henning Rudolf Horn afslog hvaije
uppfordran att gifva sig; han såg faran ökas, men ville ännu härda ut i den
tanken, att lijelp slutligen skulle komma.
Den kom. Från Själland gick Karl XII:s färd öfver Skåne till
Bleking. Han mottog der underrättelsen om tsarens krigsförklaring och
utfärdade med anledning deraf den sista september från Karlshamn en befallning
till rådet att lägga beslag på alla »ryska lodjor och effekter» samt »i häktelse
inmana» den ryske residenten och alla ryssar i Sveriges rike. Dagen derefter
afseglade han med några linieskepp och 6000 man trupper öster ut och
landade vid Pernau. Der fick han underrättelse, att sachsame gått i
vinter-qvarter, men att i stället Narva sväfvade i fara. Han skyndade att undsätta
det. Han beordrade Otto Vellingk att med sina trupper marschera till
Wesen-berg i Estland, och der samlades efter hand de illa medfarna svenska skarorna
I böljan af november anlände Karl XII sjelf från Reval och anträdde den 13
i samma månad med en här af 8 430 man sitt märkvärdiga tåg till Narva.
Hans generaler, äfven de modigaste, afstyrkte hela företaget såsom allt för
vågadt i anseende till fiendemes mängd. För Karl sjelf funnos ej farorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
