Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL XII (1697—1718) - Afsättningskriget mot August II. 1702—1706
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den undersåtliga trohetens språk, men vände sig samtidigt till hans fiende,
den svenske konungen, med begäran om hans skydd. Karl XII betraktade
i början konfederationen med ett slags misstro till dess afsigter, men räckte den
slutligen handen och lofvade att skicka sina ombud till Yarsjav för att
allvarsamt underhandla om fred. Eröfringen af Thorn verkade* afgörande. Deu
stärkte svenskarnes ställning inom Polen, förmådde flere palatinat att biträda
konfederationen och försonade allt flere med denna tanke på Augusts
af-sättning, som förut förekommit de flesta polackar så motbjudande.
Slutligen kallade Radziejovski republikens adel till en allmän riksdag.
Den öppnades i Varsjav den 20 januari 1704. Det främsta målet, om ej för
kardinalen, så åtminstone för mängden af de polska store, var att vinna fred
med konungen af Sverige. Karl XII lät sig vid riksdagen representeras af
tvenne sändebud, af hvilka det ena, generallöjtnanten Arvid Bernhard Horn,
i Yarsjav fullgjorde sitt första diplomatiska uppdrag. Det hade sina stora
svårigheter. Karl XII satte Augusts afsättning och ett nytt konungaval
såsom vilkor för fredsfördraget, men stötte dervid i det längsta på det sega
motståndet eller undflykterna hos polackarne, hvilka, äfven när de voro
som bäst sinnade, hyste en viss fruktan för Augusts hämd och svenskarnes
oförmåga att skydda dem. Hora använde emellertid alla medel,
öfvertalnin-gens, hotets och den genom guldet åstadkomna bevisningens. Beslutet om
Augusts afsättning framkallade han jemförelsevis lätt, sedan han framlagt
afskrifter af Augusts egna bref såsom bevis på hans förrädiska anslag mot
republikens integritet och mot dess frihet. Riksdagen förenade sig till en
generalkonfederation, och den 6 (16) februari 1704 förklarades tronen ledig.
Det återstod att offentligen kungöra beslutet och anställa ett nytt
konungaval. Det dröjde flere månader ännu, innan republiken blef så »rensad», som
Karl XII ville, och fick »ett annat hufvud, som intet så falskeligen förbrutit
sig och man kunde sätta någon tro till». Sveriges vänner måste drifvas framåt
på den väg, der Karl XII ville att de skulle gå. Hindren kommo äfven
från konung August, mindre genom den motkonfederation, som bildades i
Sando mir, än genom hans tilltag att på österrikiskt område låta fängsla Johan
Sobieskis tvenne söner, Jakob och Konstantin, af hvilka den äldre, Jakob,
var bestämd att vid det stundande valet koras till Polens konung. Den tredje
brodern, Alexander Sobieski, afböjde bestämdt konungavärdigheten, och
derefter fans ej någon tronkandidat, hvarom de olika meningarna kunde förena
sig. Konfederationen i Varsjav ville hafva en utländing, Karl XII åter en
infödd polack. Karl genomdref till sist sin vilja. Han närmade sig
hufvud-staden och föreslog till konung Rafael Leczinskis son, Stanislav Leczinski,
en genom många ädla egenskaper utmärkt man, hvilken hade blifvit Karl
XII anbefald såsom den hederligaste bland de polska store. Den 2 (12) juli
1704 blef Stanislav vald; det skedde under skyddet af svenska vapen och för
öfrigt under omständigheter, som beröfvade valhandlingen ända till skenet af
laglighet. Stanislav sjelf synes i början hafva betraktat Polens krona endast
såsom »en anförtrodd pant», hvilken han var skyldig att till Jakob Sobieski öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
