Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL XII (1697—1718) - Afsättningskriget mot August II. 1702—1706
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lifvets tröttande enformighet. Emellertid fortgick det lilla kriget, och smärre
svenska krigarskaror utförde derunder många lysande bedrifter. Antalet af
Stanislavs anhängare växte efter hand. Fram på våren erkände adeln i
vojvodskapen Krakov och Sandomir den nye konungen, och Radziejovski
förmåddes att utlysa en riksdag till Yarsjav i och för Stanislavs kröning och
fredens afslutande med Karl XII. Till riksdagens skyddande afsändes ett par
tusen inan under Karl Nieroth. Denne slog (den 21 juli 1705) vid byn
Rako-vice i närheten af Varsjav en polsk-sachsisk här under Paijkull, tog honom
sjelf till fånga och dref hans femdubbelt starkare skaror öfver Weichsel med
eu förlust af 2 000 döde och sårade. Paijkull skickades till Stockholm, der han
såsom född svensk undersåte i november 1706 dömdes från lif, ära och gods
samt undergick dödsstraffet i början af år 1707. Några dagar efter segern vid
Varsjav bröt Karl XII upp från Rawicz och framryckte mot Blonie i närheten af
Varsjav, qvarlemnande Rehnsköld med 13 000 man i Posen för att gifva akt på
den rysk-sachsiska här, som under Schulenburg samman dragits vester om Oder.
Den 24 september (4 oktober) 1705 firades Stanislavs kröning under skyddet
af de svenska vapnen, och två månader derefter, den 18 (28) november, ingicks
i Varsjav fred och nära förbund mellan Sverige och den polska republiken.
Sjelfva fredslutet var ett bevis på
oegen-nyttan i Karl XII:s polska politik. Det
innehöll åtskilligt till förmån för Polens
protestanter, men talade ej om någon
ersättning för Sverige, vare sig i penningar eller
land, och tillförsäkrade det ingen annan
nämnvärd fördel än den, som kunde ligga
i Polens förbund mot tsaren. För de fleste 411- Dukat’ s\w*n. af hvilket,
. .. ,0 .. enligt uppgift, blifvit af Otto Arnold
stod detta adelmod nära dårskapens gräns. von Paijkull frambr> på kemisk väg.
Hvad Karl XII ytterst åsyftade, ett starkt
Polen under en inhemsk konung såsom en nyttig bundsförvandt åt Sverige
ander dess krig mot Ryssland, detta var väl för samtiden en hemlighet.
Efter-verlden måste säga, att om sådant var Karl XII:s egentliga mål, så har det
målet aldrig blifvit hunuet. Polen blef för Sverige aldrig ett stöd, men en
hörda, som förtärde dess kraft. Alla dessa lysande bedrifter, utförda under en
mångårig fejd mot den i allt ömkansvärde August II, endast påskyndade
upplösningen af det polska samhället och gjorde det odugligare än någonsin
att bilda ett värn mot barbariet öster ifrån. Ryssland, icke Sverige, ännu
mindre Polen, har skäl att tacka Karl XII för hans gerning.
Efter månader af hvila uppträdde Karl XII i januari 1706 plötsligt i
det östra Polen, der August II hade sina flesta anhängare. Det gälde att
tvinga dessa till underkastelse; det gälde ännu mer att krossa den ryska här
af 20 000 man, som under befäl af fältmarskalken Ogilvi låg förlagd vid
Grodno i Litauen, beredd att vid lägligt tillfälle inrycka i det egentliga Polen.
Med den ryska styrkan var förenad en mindre sachsisk härafdelning under
befäl af konung August sjelf. Karl XII hade hoppats att kunna slå fienden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
