Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL XII (1697—1718) - Kriget mellan Karl XII och tsar Peter. 1701—1709
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undantager Levenhaupt, saknade de öfrige de stora fältherregåfvoma och den
forening af djerf beslutsamhet, försigtighet och klok beräkning, som i
synnerhet i deras ställning var så nödvändig. Exempel derpå voro Cronhjort och
Maidel, åt hvilka, den ene efter den andre, Finlands och Ingermanlands
försvar var öfverlemnadt. Afven Schlippenbach, som skulle försvara Livland,
kunde knappast anses sin uppgift vuxen. Hvad särskildt Cronhjort angår,
fick han, så att säga, öppet bref på sin oduglighet som anförare, och rådet
begärde redan i slutet af 17.02 den gamle krigarens entledigande. Karl XII
lät honom emellertid stanna på sin post till långt fram på följande året, då
han ersattes af Maidel.
Med Pskof såsom utgångspunkt gjorde ryssarne under åren 1701 och
1702 flere infall i Ingermanland och Livland. Redan i slutet af först nämda
år led Schlippenbach en allvarsam förlust vid Errestfer samt blef i juli
1702 å nyo slagen vid Sagnits eller Hummelshof, hvarefter mellersta och
södra Livland på det rysligaste sätt af ryssarne plundrades och odelades.
Tsar Peter väude derefter
sina vapen mot
Ingermanland. Sedan han med hjelp
af sina små örlogsfartyg
gjort sig till herre öfver
Ladoga, lade ban sig att
belägra den vid Nevas
utflöde ur denna sjö
belägna fästningen Nöteborg,
som efter det tappraste
försvar dagtingade den 12
oktober. Dessa
händelser uppväckte den största
förskräckelse i Sverige och Finland och förmådde rådet att å nyo, ehuru
förgäfves, hos Karl anhålla om ett »gloriöst och skyndsamt slut på det
pol-niska verket», på det att konungen sedan skulle få fria händer att »frälsa
och upprätta sina nödlidande undersåtar». Karl XII lemnade likväl, som
vi sett, dylika böner utan afseende, upptagen, som han var, af sin polska
partipolitik, och tänkte, att ryssarne ändock till sist skulle dyrt få betala
sina segrar. De framträngde emellertid allt längre inom det svenska
området. I maj 1703 intogs Nyenskans, ett fäste, beläget nära Nevas utflöde
i Finska viken. Ingermanland eröfrades, Finland och Livland förhärjades,
och en rysk flotta började, utan mycket hinder från svensk sida, att visa sig
i Östersjön. Några dagar efter Nyens eröfring lät tsar Peter midt i de
osunda sumpmarkerna vid Nevas utlopp lägga grunden till en ny stad, som
han ämnade till stapelort för Rysslands östersjöhandel och som snart blef
dess hufvudstad, det i våra dagar så lysande S:t Petersburg. Till stadens
skydd mot sjösidan anlades fästningen Kronslott, och på den närliggande ön
Retusaari reste sig efter hand det vigtiga Kronstadt med dess hamn för en
414. Petersburg och Retusaari.
A. Petersburg. — B. Nyen. — C. ön Retusaari. — D. Svenska
flottan. — E. Kronslott. — F. Ryska flottan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
