Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL XII (1697—1718) - Magnus Stenbocks fälttåg. — Karl XII i Turkiet. 1709—1714
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
handlades af sina besegrare med den största vördnad och fördes, enligt
sultanens befallning, till ett invid Adrianopel beläget lustslott, Timurtasj, hvilket
på hösten 1713 utbyttes mot den lilla staden Demotika.
Kalabaliken i Bender, hvars enskildheter erinra om den gamla
sagans bjeltedater, väckte inom Europa undran och ogillande och bidrog att
ytterligare förvärra fäderneslandets ställning. Kort derefter drabbades Sverige
på annat håll af en ny olycka. Allt ifrån sin ankomst till Turkiet hade
Karl tid efter annan gifvit rådet befallning att till Pommern öfverföra en
här, med hvilken han i Polen ville förena sig för att sedan återupptaga
kampen emot Ryssland; det skedde i samband med denna turkiska politik, som
han, trots alla föreställningar, icke ville öfvergifva. Konungens tankar voro
visserligen icke rådets, och med någon glädje hörsammade de ej sin herres
bud att sända ut till nya strider i Polen de krigare, hvilka enligt deras åsigt
bättre behöfdes till försvaret af fäderneslandets egna besittningar. Karl har
gifvit dessa rådsherrar skarpa ord och beskylt dem för bristande nit vid
fall-görandet af hans befallningar. Han dömde dem knappast med rättvisa.
Troheten och ståndaktigheten saknade de ej, om de också icke alla i lika grad
egde det »konungska» sinnelaget. De hade att sträfva med nöd och brist,
pest och fiender och dertill ett knotande folk, som på dem skylde sina olyckor.
Konungens bud måste emellertid åtlydas, så vidt görligt var; regeringen
gjorde stora ansträngningar, och ändtligen i slutet af år 1711 kunde en mindre
truppstyrka öfverföras till Tyskland. På våren ankom från Bender ny
befallning, att en stark armé under Stenbock skulle möta konungen i Polen,
och på utrustandet af denna här och flottan, som skulle öfverföra den, arbetade
rådet under sommarn 1712. Magnus Stenbock, Sveriges folkkäraste man,
visade mer än någon ett brinnande nit och förmådde genom sitt personliga
inflytande, hvad ingen annan kunde. Det blef en täflan i uppoifringar.
I september landsattes på Riigen en här af något mer än 9 000 man, som
genast kom i en svår ställning, emedan en del af danska flottan förstörde
många af de svenska transportskeppen med deras förråd samt drefvo de andra
tillbaka till kusten af Bleking. Efter några veckor öfverförde Stenbock sina
trupper till Stralsund, der han likväl löpte fara att inneslutas af en
öfver-mäktig rysk-sachsisk armé, hvarför han med 14 000 man bröt upp och
inryckte i Mecklenburg, på afstand följd af fienden. Meningen var att finna
föda åt trupperna samt invänta väl behöfliga förstärkningar från Sverige.
För några veckor afstannade krigsrörelserna, och under tiden fortsattes en
redan i Pommern börjad underhandling om fred mellan konung August och
Stanislav, hvilken senare åtföljde den svenska hären, men nu afreste till
konung Karl i Bender för att skaffa hans bifall till freden. Underhandlingen,
som fördes på grundvalen af Stanislavs afsägelse, ledde till afslntandet af ett
14 dagars stillestånd, ämnadt att förnyas. Det bröts af danskarne. I böljan
af december inryckte en dansk här i Mecklenburg till Gadebusch, och dit
skyndade Stenbock i ilmarscher efter vapenhvilans slut för att hindra de
fiendtliga armeernas förening. En afdelning sachsiskt kavalleri lyckades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
