Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL XII (1697—1718) - Karl XII:s sista år. — Hans död (1718)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stralsund; den fortgick efter alla krigskonstens regler under flere månader.
Den 12 december 1715 dagtingade fästningen. Dagen förut bade Karl XII på
ett litet fartyg begifvit sig derifrån, och den 13 på morgonen landsteg han
efter en farlig öfverfärd i närheten af Trelleborg.
Han möttes vid sin öfverkomst
till fäderneslandet af ett bref
från rådet, som förtäljde honom
den gamla sagan om rikets
ytterliga nöd; han eraottog på samma
gång den nyss aflidna farmoderns
sista helsning, att han skulle låta
sig beveka och skänka freden åt
sitt folk. Ett år förut hade man
allmänt hoppats att vinna den 5
nu var det hoppet ute, och i
stället herskade en allmän
nedslagenhet och förtviflan, emedan man
lefde i den föreställningen, att
ingen räddning mera fans. Just
detta var den största olyckan.
Man tänkte icke mera på det
allmänna; man tänkte endast på att
i det stora skeppsbrottet rädda sig
sjelf och ruinerna af sitt forna
välstånd. Karl XII:s återkomst
till sitt fädernesland gjorde
ingen förändring, den väckte ingen
allmän häntörelse eller tände
hoppet om en bättre tid. Hvad denna återkomst betydde blef snart kunnigt.
Enväldet trädde in i sitt sista skede och blef en despotism, som lyckligtvis
står enstaka i Sveriges nyare historia. Den föddes af kriget och afsåg
uteslutande att fylla dess behof; det var ögonblickets enda intresse. Lagen sköts
åt sidan och i stället inträdde ett godtyckets
regemente, så hårdt, att Sveriges folk sent
glömde det. Så ref enväldet upp sin egen
grund. För hvad som skedde svarar inför
efterveriden Karl XII sjelf; frikännas kan han
icke; rådet deremot är utan skuld; det var
fallet i djup onåd, och med 1715 upphörde
dess verksamhet. Under sina sista år tog icke
Karl XII råd af svenska män; i de vigtigaste ting egde främmande
lycksökare hans öra.
Bland dem var den holsteinske ministern Georg Henrik Görtz den
ryktbaraste. Snillrik och insigtefull, förslagen och samvetslös, hörde man-
432. Bägare med Görtz’ mynttecken.
I statens historiska museum.
433. Dukat 1718.
Med ett af Karl XII:s valspr&k: Fact[u»~J
est domin[us] protector méus (Herren har
blifvit min beskyddare).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
