Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öfversigt af Sveriges inre utveckling under dess storhetstid - Styrelse och förvaltning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Adolfs regering genom utgifvandet af en rättegångsordning, inrättandet af
svea hofrätt samt beviljandet af ett »benificium revisionis», som medförde
bildandet af en rättsinstans öfver hofrätten, nämligen konungen i rådet. För
en god lagskipning vid underdomstolarna lade de adliga privilegierna länge
hinder i vägen. Oseden, att lagmans- och häradsrätterna sköttes af mer eller
mindre okunniga vikarier för de adliga innehafvarne, fortfor ett godt stycke
in på detta tidhvarf. I detta som i många andra fall blef Karl XI
reforma-,?lW torn. Han gjorde till gällande lag, att de, som innehade lag-
mans- och häradshöfdingssyslor, också skulle sköta dem och att
för framtiden dessa tjenstemän skulle uteslutande egna sig åt
sitt kall och hafva sin bostad inom området för sin verksamhet.
Uti ifver att vaka öfver rättvisans handhafvande har den store
konungen af ingen blifvit öfverträffad, af få upphunnen. Afven
Karl XII har emellanåt haft sina tankar fästa på denna sin
kungapligt. År 1713 förordnade han en »högste ombudsman»,
motsvarande våra dagars justitiekansler, hvilken skulle tillse, att
lagar och författningar rätt tillämpades, och beifra hvarje
uraktlåtenhet i detta hänseende. Under det sista året af sitt lif
syselsatte han sig äfven med en genomgripande reform af
domstolsväsendet, gående ut på att minska rättsinstansernas antal
från fyra till tre genom att öfverflytta häradshöfdingarnes
jurisdiktion på lagmännen. Afsigten var god, men sättet våldsamt;
den nya organisationens verkställighet afbröts för öfrigt genom
konungens död.
Under ett tidhvarf, då Sverige genom oupphörliga
eröf-ringar utvidgade sitt område och tillkämpade sig en farlig
hedersplats blatid Europas stater, var utvecklingen och stärkandet af
landets krigsmakt en tvingande nödvändighet. Åt
krigsväsendet egnade våra konungar också sin synnerliga omsorg. Om den
härordning, som grundlädes af Gustaf Adolf och fullbordades
under Karl XI, är i det föregående taladt; den gaf oss en
na-tionalhär, som kunde förlika medborgarens intressen med
krigarens. I Karl XII:s krig pröfvades dess styrka. Denna här
utgjorde för öfrigt, äfven sedan den blifvit färdigbildad, blott
en del, ehuru visserligen hufvuddelen, af Sveriges stridskrafter.
Yärfvade trupper funnos alltid till ett betydligt antal, och dessa
trupper bestodo ofta mest af utländingar, hvilket särskildt gäller om tiden före
Karl XI. Hären indelades under detta tidhvarf i regementen. De inhemska
regementena upptogos i 1634 års regeringsform till 28, hvaraf 8 till häst, adelns
rusttjenst inberäknad, samt 20 till fots, uppkallade efter de olika landskapen.
Hufvudvapnet var kavalleriet, som i regeln afgjorde bataljerna; det utgjordes
af tvenne hufvudslag, ryttare och dragoner. Rytteriets beväpning bestod af
värja samt tvenne pistoler vid sadelknappen, fotfolkets åter af värja, pik och
musköt. Skyddsvapnen, såsom stålhatt och harnesk, bortlades i allmänhet i
442. Bössa med
hj ullås, från
1600-tnlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
