Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öfversigt af Sveriges inre utveckling under dess storhetstid - Andlig odling - Bildande konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
seln i det inre, hvilken ock, såsom vi skola se, i mångt och mycket bar den
tidens prägel. I Frankrike, derifrån, som vi nämt, smakens lagbud utgingo
öfver Europa, också till vårt land, böljade mot århundradets slut en förändring
inträda. Den stela, pompösa »allongeperukstilen» öfvergick redan under Louis
XIVs senare tid till den lätta graciösa »rococostilen». Men denna
förändring, som först efter den gamle konungens död fullt genomfördes, blir i
Sverige först något senare rätt märkbar och gifver sin prägel åt vår konst
först under följande tidhvarf.
Karl XI var stolt öfver sin ryktbar vordne byggmästare. Då den
nya (norra) slottsfasaden bygdes, lät han slå en medalj (s. 505) deröfver
och befalde, att bygnaden skulle
graveras i koppar af »den töste
koppar-stickare, hvilken finnes i Paris», och
att deraf till Frankrike skulle sandas
200 exemplar, till Tyskland 200 och till
Italien 100.
Men Tessins konstnärliga
verksamhet egnades ingalunda blott åt
monumentala verk. Afven för de mera
tillfälliga arbetena inom den kungliga sferen
togs han i anspråk. Icke utan en viss
sjelfberömmelse yttrar Tessin vid en
återblick på sin tillryggalagda bana:
»Utom bygnings- och trädgårds väsendet
har jag haft att göra med fyra
kroningsakter, nämligen drottning Ulricæ, konung
Karl XII:s, drottning Ulricæ Eleonoræ
och nu regerande konungs (Fredrik Irs),
jemte trenne hyllningar och elfva
kungliga begrafningar. Sedan har jag såsom
öfversteraarskalk haft omsorg om de nu
varande kungliga personers
kopulations-471. Handske, som tillhört Karl Gustaf Vrangel. akt med den derpå följande stora
maskeraden.» Detta erinrar oss om, att vi
böra egna en blick åt de konstformer, i hvilka det dåtida lifvet öfver hufvud
taget rörde sig, i synnerhet bland hof och högadel, hvilka klasser togo så
bredt rum i den tidens samhälle. Det konsthistoriskt intressanta ligger deruti,
att konstodlingen då, huru naturlös och effektsjuk den mången gång ter sig,
alltid och i allt uttrycker sig i en stil, som fullt är dess egen. Vi återfinna
den så väl i boningsrummens möbler och inredning som i slottens yttre,
i den fina verldens lustbarheter och andra fester, i palatsens trädgårdar och
herrarnes och damernas dragter, i vapen, mynt och medaljer.
Först en blick på de högre klassernas drägt, hvilken troget afepeglar den
rådande smaken och tidens lynne, de högre klassernas — ty presterskapet och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
