Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kettil Okristen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ortbenämning leder sitt ursprung. Äfven för honom blef
kristendomen predikad; men ifrån de kristna
lärarne gick han alltid tillbaka till sitt
afgudahus och sina offer.
Åren förflöto, grannarne rundt omkring läto
döpa sig, endast Kettil blef qvar i sina
villfarelser. Det gamla var honom kärt, han kunde
icke lida det nya ljuset, och satt derföre qvar
i sin offerlund; det var väl dunkelt derinne, men
det ljus som föll ibland skuggorna var honom
nog, och der ville han dö i den tro han ärft
af sina fäder.
Han var nu en ålderstigen man, men ännu
af en kraftfull gestalt, en väldig thorsdyrkare,
och han tycktes väl i den starka handen kunna
föra gudens hammare.
För att söka göra läsaren något bekant
med denne Kettil, skole vi inträda i hans
gästfria bostad, i gästabudssalen på Kettilstad. Vi
tage först inredningen i åskådande.
Det var en stor fyrkantig stuga, der
långbänkar sträckte sig utmed södra och norra
väggarna, med bord derframmanföre, och midt i
rummet en eldstad, der en mängd kokkäril stodo
ordnade rundt omkring. Der ofvanför var en
större öppning i taket, för att utsläppa röken;
äfven ett par mindre vindögon voro anbragte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
