Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kettil Okristen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I det förstnämnda högsätet satt den
storväxte Kettil, med bröstet höljdt af grånadt skägg,
och klädd i en blå fotsid rock med gördel kring
lifvet, der en knif hängde i sin slida. Under
buskiga ögonbryn blickade ett par ögon, der
väl rådde ett djupt lugn, men tankfullhet och
allvar. Hvarthän dessa ögon skådade ibland
gäster eller tjenare i salen, förfelade de icke
sitt mål. Den vänliga blicken framkallade ett
leende på månget dystert ansigte, den bjudande
och stränga såg genast lydnad följa. Dessa ögon
hade väl mången gång i unga åren skådat
faran och döden i anletet, en syn som de ännu
ej skulle rädas; och af den glans, som ännu
stundom framtindrade der, kunde man döma,
att de ej misslyckats i sin seger, när de häftats
på en vacker tärna.
Vid bordet midt emot Kettil sutto hans
huskarlar och andra tjenare och höllo sin
aftonmåltid. De gjorde ett grundligt mål, hvar och
en med sin gördelknif i handen. Emellanåt
sågs dryckeshornet göra sin rund ifrån den ena
skäggiga munnen till den andra, hvarvid de
glammade muntert, i en skämtan som sällan
uteblef vid deras måltider, der månget
djupsinnigt ord föreföll och ofta, som man säger,
träffade hufvudet på spiken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
