Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kettil Okristen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
drack derur och räckte det sedan åt den vackra
gästen i högsätet.
Hennes smärta gestalt utmärkte sig
fördelaktigt, då hon härvid med en behaglig rörelse
något böjde det sköna hufvudet inför honom.
Det var en ledig rundning på den svanhvita
halsen, och när Hildur åter fäste blicken på den
unga gästen, brann en hög purpur på hennes
kind.
— Rolf Arnason, — sade hon, — jag
helsar dig välkommen i min faders gård.
Höfdingen steg upp, helsade höfviskt,
mottog dryckeskärlet och satte sig åter, sedan han
druckit.
Hans följeslagare blefvo icke heller förgätna.
Hildurs tärnor försågo dem alla med fyllda
horn; och det sågs på deras glada och förnöjda
anleten, att både flickor och mjöd på Kettilstad
hade vunnit deras fullkomliga bifall.
Ett samtal börjades emellan Kettil och Rolf,
hvilket rörde sig kring den sednares färder och
de strider han bestått; men sedan de druckit
om några gånger, sade gamle Kettil:
— Icke må qvällen blifva dig långsam i min
stuga. Låt oss derföre välja ett ämne till täflan,
så går tiden lätt; allvar, om dig lyster; eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
