Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kettil Okristen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hör, gamle Kettil! — ropade Rolf och
sträckte det glittrande fästet af sitt svärd emot
honom. — Lyssna till min Guds röst, fall ned
i stoftet och bekänn, att du erfar uppenbarelsen
af hans välde.
Kettil reste sig äfven, ännu mera okuflig,
och skulle just slunga några kraftfulla ord mot
sin andvegisman, då en knall hördes, med detta
egna ljud, som bebådar att åskan slår ned i
ens grannskap.
Det blef åter tyst. Men snart uppkom i
salen en allmän rörelse. Gamle Kettil rusade ut
och hans män följde honom.
Då alla voro borta steg Rolf Arnason
långsamt ned från sitt säte och de tolf kämparne
slöto sig till honom, två och två, och sedan de
en stund stannat för att betrakta de flyende
qvinnorna, som med bäfvan försvunno genom
en motsatt dörr, som förde till frustugan i det
inre af gården, gick Rolf med sina män efter
Kettil och hans folk, för att se hvad som
tilldragit sig derute.
På något afstånd sågo de en låga fladdra
upp, midt i en lund af gamla lindar, och hörde
ett vildt skrik rundt omkring, liksom af
rofdjur, hvilka af en fiende blifvit öfverraskade i
sin håla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
