Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kettil Okristen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förkastas, och budkaflar hade blifvit kringsända
i gårdarna, för att till mötet kalla alla, så väl
kristne som hedningar. Kettil och hans folk
rustade sig äfven att bivista stämman, men de
gingo icke förr än de voro fullt väpnade. Rolf
tog sina kämpar med sig och följde tåget.
På en slätt, bekransad af lummiga björkar,
var mycket folk församladt. Gamle Kettil trädde
in i hopen och tog sin plats ibland de äldste,
som befunno sig midt i kretsen, hvarefter hans
gäster och vänner, hans huskarlar och öfrige
tjenare slöto sig tätt bakom honom.
En enda ådrog sig här allas blickar. Det
var den kristne läraren, klädd i en lysande och
dyrbar biskopsskrud. På hans hufvud satt den
dubbelspetsade mössan, der korsets bild glänste
af guld och purpur. I ena handen höll han
sin krumstaf, och utsträckte den andra, för att
mana det sorlande folket till tystnad.
Om denne man i den främmande biskopliga
drägten var en sällsam anblick för folket, var
detta det icke mindre för honom. Desse bistre
hvitskäggiga gubbar som stodo honom närmast,
de öfriga stenhårda ansigtena som öfverallt
blickade på honom, dessa kraftfulla gestalter med
svärd och sköldar, rustade såsom till härnad,
bildade en fast och aktningsbjudande mur, hvaraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
