Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kettil Okristen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hytta ifrån oss och taga in en högre och
ansenligare plats i vår apelgård.
— Hyru menar du?
— Icke vet jag hvad du tänker; men nog
synes mig som om elfveträdet behöfde en
fågelskrämma till hösten.
Det uppstod mycken munterhet hos dem som
åhört detta skämt. »Litet fröjdar Woggur»,
heter det i Rolf Krakes saga; och litet roade ock
det goda folket pä Kettilstad.
- Åhå, är det dit som pilen syftar, — sade
Björn godmodigt och flägtade med den brustna
ärmen,— så kan du spänna ned din båge igen.
Tre dagar skulle jag bära den hvita drägten,
och jag har redan i dag skurit det tredje
korset på min runstaf. Tre dagar var nog, sade
döparen, och Björn är ändå kristnad, fast han
nu visar sig i sin fordna skepnad. — Och
dermed plockade han bort det ena stycket efter
det andra af sin hvita prydnad.
Den nya drägten hade ej ratt velat passa
honom, och troligen kan detta sägas både i
yttre och inre mening. Den gamla
nordmannaandan böjdes icke så lätt i nya former. Björn
trodde väl på Hvita Krist, han så väl som
de andra hvilka erhållit dopet; men att
glömma bort sina gamla kära gudar förmådde han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
