Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kettil Okristen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Länge sedan sången hade tystnat, satt
Hildur stilla, liksom om hon ännu lyssnade till de
toner, som så djupt hade gripit henne; men der
hördes intet. Vindflägtarne sjelfve, som nyss
hade sakta spelat i löfven öfver hennes hufvud,
rörde sig icke mera; det var något himmelskt
som besökte jorden, och derföre var qvällen
så tyst och stilla. Slutligen föll Hildur på knä,
lyfte upp sina händer och hviskade det
trefaldiga helig, som hon hade hört i sången.
Men-niskor hörde det icke, men i himmelen hördes
det. Seraferna smålogo dervid af salig fröjd;
de framburo högt inför Guds tron och sjöngo
till sina harpor hvad den hedna jungfrun hade
hviskat: Helig, helig, helig Gudl
Om morgonen derefter, då Hildur stod lutad
öfver sina blommor och betraktade dem, huru
de öppnade sina blad för solen, hade Rolf
Ar-nason öfverraskat henne, och ett första längre
samtal hade då uppstått emellan dem. De
vex-lade minnen och känslor; den enes lif var sä
rikt på de förra, den andras hjerta flödade så
varmt af de sednare. Han beskref sin
omvändelse till de kristnes Gud, det fridsälla
inflytande det haft på hans sinne, och hvarje ord
fann ett villigt genljud hos henne. De satte
sig bredvid hvarandra och han begynte undervisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
