Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kettil Okristen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
u
henne i den himmelska läran. Hvad Rolf med
sitt förstånd endast dunkelt kunde , reda, det
uppfattade Hildur med känslan i en klarare
bild. Hon göt deröfver ett poetiskt skimmer,
och det blef en renare dager i hans tankar, en
varmare tro i hans själ. ’Läraren och
lärjungen lärde ömsevis hvarandra. Hvarifrån kom
den vältalighet, den kraft och öfvertygelse, som
låg i deras ord? Gud ensam visste det, han
som sände kärleken i deras hjertan, som böjde
deras väsenden tillsamman, för att aldig mera
skiljas.
Vi nämnde att Kettil och Rolf hade intagit
sina högsäten — det var den gamla och nya
tiden som sulto midt emot hvarandra. Medan
nu den unge gästen spräkade med sin fåordige
värd, som likväl ofta i de korta svaren han gaf
lade en djup och sinnrik mening, kraftfulla
uttryck af gammal nordmanna vishet, och medan
Rolf ständigt med saknad och längtan blickade
till Hildurs plats, der hon ännu dröjde att
infinna sig, så trädde dock omsider den hulda
flickan in i salen och gick fram till sin gamle
far. Hon lade sina händer på hans knän och
blickade med oro och kärlek upp på de
allvarsamma dragen, på den tankdigra pannan. Den
gamle hade länge suttit med lutadt hufvud, tyst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
