Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kettil Okristen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och orörlig, liksom om själen varit fjerran
borta; men nu vaknade han upp och ett flyktigt
leende syntes i hans blick. Han lade sin hand
pä dotterns hufvud och betraktade henne länge,
liksom han velat i sitt inre fästa hvartcnda af
hennes drag.
— Mitt barn, — sade slutligen Kettil,
fortsättande högt sina tankar, — din äsyn gläder
mig ändå, det är som om det fülle litet
solglans på den skrolliga klippan. Du misskänner
ej den sträfva ytan, du vet att det finnes något
godt derinne. Se så, Hildur, — tillade han, —
tag nu hornet och drick mig och mina gäster
till, som du plägar.
Med sitt vanliga behag uppfyllde Hildur
denna pligt. Dä hon vände sig till Rolf
Amason och de unge vexlade några vänliga ord med
hvarandra och ännu vänligare blickar, der det
rådde ett ömt och godt förtroende, dä nickade
gubben på hufvudet, liksom för att för sig sjelf
bekräfta en iakttagelse som han redan gjort.
— Hildur, — sade åter Kettil, — mjödet
smakar bra då det räckes af qvinnohand, det
smakar ännu bättre då sånger ljuda tillika. Har
du icke något att sjunga för oss, om den
strålande Freja, eller om den gode Balder? Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
