Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kettil Okristen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle göra mig godt att liöra dina toner klinga,
det skulle kanske äfven Tagna mina gäster.
Hildur vände sig om till sin far, men Rolf
såg dock hennes älskade drag i den blanka
skölden, som hängde på ena pelaren. Han såg
huru hon rodnade och smålog, sjelf en
strålande Freja.
Och om Freja sjöng hon, om det skönas
gudinna, om den makt som gudar och
menni-skor lyda, om kärleken, hjertats lif och sällhet.
Der låg i hennes sång än glädje, än klagan, de
flöto liksom omärkligt i hvarandra, men de
skildes äfven, det glada vann, och sluttonerna
målade en af de renaste fröjder i menniskosjäl,
ett lefvande hopp om förädling och odödlighet.
Kämparne lyssnade och trodde sig i Hildur
se en trogen bild af allt det sköna som skalden
diktat. Den unga flickan hade gifvit deras
törstande andar att dricka ur sångens källa, och
de glömde alldeles bort de mjödfyllda hornen.
Då Hildur tystnat gick ett sorl af beundran
genom salen. Kettil sjelf hade blifvit upprymd
af sången och manade sina gäster att hälla sig
glada. Den tyngd som förut hade hvilat öfver
sinnena, i anledning af värdens tystnad och
allvarsamma stämning, flydde nu; en munter
skämtan uppstod ibland alla, kämparne skrattade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
