Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kettil Okristen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och samma dag firades äfven en annan
glädjefest i den gamla stugan, som allt hittills stätt
tyst och öfvergifven. De som nu vandrade till
Kettilstad sågo åter röken hvirfla upp ur
vindögat, och i dörrn till den högtidligt smyckade
salen visade gamle Björn sitt godmodiga ansigte,
i det han öppnade för än den ena hopen af
gäster, än för den andra. Der inne i stugan i
Kettils högbänk, mellan de åter vapenprydda
pelarne och på det purpurröda täcket, sutto
Rolf och hans vackra brud. Lågorna brunno
muntert på härden och goto sitt sken öfver de
välbesatta bänkarne och öfver vapnen, som
hängde prydda med löf och blommor. Unga flickor
sprungo lifligt omkring och fyllde
dryckeshornen åt gästerna, som hvarken sparade rajödet
eller de öfriga anrätlningarne.
Rolf och Hildur hade till andvegisman den
kristne läraren som sammanvigt dem. Han
tycktes godt hemmastadd med folkets seder och
öfversåg med den hedniska återstod som
uppenbarades deri. Han ville ej störa den allmänna
glädjen, fastän han ej riktigt kunde deltaga i
den. Stundom lade han händerna i kors öfver
bröstet och läpparne rördes. Det var en bön.
»Fader, förlåt dem», sade den fromme maonen
i sitt bjerta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
