Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kettil Okristen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till några utländska plägseder, som Rolf
Ar-nason hade infört vid denna högtid, hörde
äf-ven den att vaxljus brunno i salen. De voro
endast fyra och buros af vackra ynglingar som
dertill blifvit utsedda: tvänne i röda rockar
stodo framför brudparet och tvänne hvitklädda
framför den åndelige. Så hade aldrig förr
hög-bänkarne i Kottils stuga varit upplysta, och
gasterne tycktes med nöje betrakta den ovanliga
prakten. Rolf och Hildur sände stundom sina
rödklädda ljusbärare till de äldste och
ansed-daste af bröllopsgästerna, för att räcka dem
dryckeshornet med den runristade silfverringen,
hvilket bruden sjelf hade iskänkt; och den
sålunda hedrade gästen gjorde alltid godt besked
för sig och sände det stora hornet tomt
tillbaka. Men då slutligen Rolf, för att uttrycka
all sin välvilja och sin fröjd, äfven lät till den
åndelige öfverbringa hornet, detta den gamle
hedningens, Kettil Okristens dryckeskärl, så
reste han sig upp och visade drycken ifrån sig.
Det var nu midnatt, sade han, och dermed hade
för honom ingått en fastedag, den han ville
begynna med böner och med detsamma göra
ett värdigt slut på första gästabudsdagen. De
hvitklädda ljusbärarne knäböjde nu på hvar
sin sida om honom, medan han läste en varm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
