Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klosterrofvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
norna hade dels aflägsnat sig, voro dels
sysselsatta, och ingen bemärkte henne. Ingrid hade
ett ögonblick glömt, att hon endast (Örstulet fick
njuta af den glädje, som denna morgon
förunnades henne. Menniskorna älska alla glädjen,
den himmelska källan, men de grumla den
likväl ständigt för hvarandra. Det visste Ingrid,
det hade hon fätt lära i klostret. Lugnad
genom Bin försigtighet vände hon sig äter till
gallret och höjde fingret, skälmaktigt hotande, mot
den unge riddaren.
— Tyst, tala sakta, — hviskade hon,— så
att värt möte icke lörrådes; ty det är ej
seden här i klostret att samtala med en man
annorlunda än i abbedissans eller en äldre systers
närvaro.
— Jag vet det, ty värr, — svarade
riddaren, — men nödvändigheten bjuder att bryta
mot er stränga ordning. Jag har hos
abbedissan anhällit om ett samtal med dig utan
vittnen, och när detta afslogs ...
— OfÖrsigtigel — afbröt Ingrid.— Om hon
omtalar denna anhällan för min far, torde den
lilla frihet, man hittills lemnat mig, dädanefter
blifva inskränkt.
— Men man kan förekomma dem, — sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
