Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klosterrofvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omfatta den heligas bild, de skola ej akta dina
tårar och böner, de skola släpa dig ur
helgedomen, de skola föra dig långt hort, fjerran
från allt som bör vara dig kärt och dyrbart.
Tror du att jag stilla och overksamt skall åse
detta våldl Nej, vid alla helgon, nejl Du
afslår att följa den bedjande älskaren; du vill
således blifva segrarens byte.
— Folkunge, du talar stolta ord och lejonet
i din sköld törstar efter blod, — sade Ingrid
litligt. — Din är jag, i döden din, men ditt byte
blifver jag icke.
Ingrid lyfte stolt sitt hufvud, då hon
uttalade dessa ord, och Folke kunde ej utan
hänförelse betrakta den ädla jungfrun.
— Ack, ännu är mannen lika vild, —
fortfor hon; — kristendomen har ej jagat
hedendomen från hans seder; ännu i dag röfvar han
sig hustru, fastän kyrkans förbannelse och
lagen med sin bila sväfva öfver qvinnoröfvarens
hufvud.
— Förlåt mig, Ingrid; min själs tanka är
renare än mitt ord. Jag har låtit min ifver
förleda mig till ett uttryck som sårat dig, och
som jag ångerfullt afbeder. Om ej denna port
skilde oss åt, skulle jag vid dina fotter bönfalla
om din förlåtelse. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
