Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klosterrofvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Tyst du!— röt yxbäraren med rynkade
ögonbryn,
— Men fär jag säga ett ord ändå? — sade
den envise vandringsmannen, der han stod lutad
mot sin staf.
— Ja, låt honom talal — hördes flere röster.
— Med förlof då. Hvad jag först ville säga,
innan jag blef nedtystad, det håller jag nu inne
med så länge. Vi talte om Algot lagman, och
det må du veta, du med yxan, att så högt
uppsatt herre Algot är, låter han likväl hvar och
en »tal och gensvar ega». Bit på den nöten,
så hinner du kanske till kärnan, du!
— Äfven jag kunde gifva dig nötter att bita
på, — sade den barske mannen, hvilken talet
gällde; — men du behöfver annan vägakost;
gå och sök dig den, och sälj din visdom
annorstädes. Men för att komma till desse här
junk-rarne igen, så är det min mening, god’ vänner,
att här icke blir lugn och rolighet i landet,
forr’n kungen qväst dem sä som han är karl
att göra.
— Ah, de äro re’n q väste mer än nog, —
inföll en ung bonde. —• De äro ej så svåra att
handskas med, som du tror, och kung Ladulås
hor taga dem rätt, så spara de icke sitt hlod
hvarken för honom eller för riket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
