Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klosterrofvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Kungen ja, han bör taga dem som han
tog dem på Jälaqvist, det upproriska följet! —
anmärkte mannen med yxan och gick
brummande sina färde.
I denna ton språkade allmogen ännu en
stund, innan de skildes åt, och förrådde
sålunda, att Folkungarne ibland dem hade både
motståndare och anhäugare. Men låtom oss nu
lyssna till hvad ryttarne hade att säga
hvarandra, der de redo fram genom en doftande
björkdunge.
— Godvilligt följer hon således icke, —
sade Carl sedan Folke hade gjort reda för sitt
samtal med skön Ingrid. — Nå, jag tycker ändå
om henne för det. En vacker flicka skall man
eröfra med storm liksom en kungakrona. Så
gjorde våra fäder, och så ...
— Gör kanske du, men jag troligen icke, —
tillade Folke.
— Vankelmodig man gjorde bäst att han
följde sina vänners råd, — återtog den förre.
— Icke hyser jag något vankelmod, men
mig rinner i hågen ett gammalt tänkespråk som
lyder: God vän är egen klokhet; skaderåd man
ofta tager ur andras bröst.
— Ja, alldeles; och våra fäder hade också
ett annat tänkespråk som säger: Godt förstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
