Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klosterrofvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ingrid med sitt sällskap inträdde i kyrkan.
Aftonen hade börjat skymma; endast
lampan, som brann framför den heliga Jungfruns
silfverbild, spred en matt belysning omkring
högaltaret; endast en rustning, som var
upphängd öfver en riddares grafvård, skimrade
nå-got i halfdagern ifrän ett fönster; annars var
der dunkelt öfverallt i kyrkan. Djupa skuggor
hvilade i dess pelargångar. Men hvart den
sköna flickan trädde fram med ljuset i handen
och klädd i sin hvita drägt med liljekransen
kring hufvudet, der flydde mörkret; ty »hon
glimmade som en sol», sjunges det i visan om
henne.
Nunnorna stannade vid altaret, räckte Ingrid
vigvattensskålen, pä det hon derur mätte
bestänka liket, medan de sjelfva, till ett
renings-offer för den aflidne, upptände rökelsen, som
snart fyllde helgedomen med sina vällukter.
Ingrid gick ned för gången, der de vigda
ljusen stodo på geridoner ordnade kring båren.
Hon tände det ena efter det andra. Väl
darrade härvid hennes händ i början; men vid
föreställningen att dessa ljus skulle vara en
förebild af det klara sken, som komme att omgifva
den älskade i en bättre verld, der ingen
rädd-häga och ingen sorg finnes, fullbordade hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
