Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klosterrofvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nej, du skall lefva med mig, lefva en evighet
af kärlek och sällhet! — tillade han högt i
jublande fröjd och tryckte sin mun på hennes.
Hans röst genljöd i kyrkans hvalf.
Nunnorna som stannat i högkoret hörde de sista
orden. De förblefvo länge vid den sällsamma
synen orörliga af helig bäfvan; det var endast
en grupp al’ marmorbilder uppställd vid
altarrunden; annorlunda kunde man ej betrakta dem
der de stodo i sina hvita drägter och med
sam-manenade händer. Deras sinnen förvillades;
de sågo ett klart sken omstråla den
uppstånd-nes hufvud — det var skimret af de vigda
ljusen; de sågo lätta genomskinliga vingar häfta
vid hans skuldror — det var den snöhvita
svepduken, som var kastad öfver hans brynja; de
hörde en himmelsk musik — det var
välljudet af hans röst, då han talade om »evig
kärlek».
Då den uppståndne Folke tagit skön
jungfrun i sina armar, för att begifva sig bort med
henne, öppnades portarne och ett rödt
fladdrande ljus inströmmade i kyrkan. Der stod en
ung hvitklädd man, vacker och högväxt,
om-gifven af några ynglingar, som buro facklor och
som äfvenledes voro klädda i hvita mantlar.
Nunnornas bestörtning ökades vid denna syn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
