Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klosterrofvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nu kommer slutet, — afbröt sig äter
den skämtsamme sängaren, — och deri mästen
j stämma in, flickor; ty det är det grannaste
at alltsammans.
Det var de klosternunnor,
De läste uti bok:
»Visst var det en Guds engel,
Som bort vår syster tog.»
Och alla klosternunnor
De sjöngo hvar för sig:
»Christ’ giT en sådan engel
Tog’ både dig och mig!»
Men herr Carl sofver allena
Sä sjöng klostertjenaren. Det sänglystna
folket lärde sig visan efter honom, och ännu i dag
hör man den sjungas af svensk allmoge, som
ej alldeles förgätit sina gamla visor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
