124 (Svenska sägner och äfventyr)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Munken i nätet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Han smög sig efter och, kommen till sin stuga,
tog han plats utanför vindögat, utan att få höra
hustrun sjunga:

»Signe Gud din skugge!»

såsom hon för några qvällar sedan hade sjungit
till munken.

Mannen stod stilla en stund och tittade in
i stugan. Men hastigt knöt han sin hand i
vredesmod, skyndade bort, tog ett varggarn, som
han lagt nära till hands, och utspände det vid
gårdsgrinden. Derefter begaf han sig in i
stugan med en påk i handen.

Medan han låg i bakhållet, hade han funderat
ut en visa att sjunga till munken, i fall han
ertappade honom. Han skulle dermed löna
Elin för hennes vaggvisa. Men då han nu
rusade in, hade han, betagen af raseri, glömt bort
det mesta; han sjöng likväl så mycket han
kom i håg, med gnistrande ögon, och med en
förfärlig basröst som darrade af vrede:

Se, hemma är nu falle [1]
         i rättan stund.
Och nåde Gud din skalle,
         du lede munk!
Ja, du skall bli varse att far är hemma.
Ut, ut! Far är hemma,
         du syndige munk!

[1] På vestgötavis sammandraget af Far lille.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Tue Dec 12 14:43:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/wnfsagner/0129.html

		Svenska sägner och äfventyr / 124 (1849) Author: Nils Fredrik Wipperling Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|