Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Munken i nätet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under det han så sjöng, hade han påken
lyftad öfver klosterbrodrens hufvud, liksom han
velat slå takten på hans kala hjessa.
Åsynen af den förgrymmade bonden väckte
största förskräckelse i stugan. Munken trodde
sin sista stund vara kommen, drog hastigt
kapuschongen öfver hufvudet, och ömkligt
hukande för den förfärliga påken lagade han sig
hastigt på dörrn. Men Olof följde honom hack
i häl.
— O, sancte Benedicte! — ropade patern,
der han med väldiga språng öfver gården sökte
undkomma sin förföljare. Denne jägtade honom
tappert, ända tills munken uppnådde grinden
och der, alldeles efter Olofs uträkning, fastnade
i nätet, som doldes af det inbrutna mörkret.
— Si så, — ropade Olof, — nu har du kommit
i en biktstol, der du må sitta och aflösa
ulfvarne, din flintskalle! — Och härmed vände
han tillbaka till stugan och tvang sin förskräckta
hustru att tända ett bloss och följa honom ut,
för att se det underliga djur som han fångat.
Inga böner hjelpte och Elin måste lyda. Men
när hon såg den gode patern i fällan, tyckte
hon att han den gången gjort en neslig färd
och att äfventyret fått ett snöpligt slut för dem
begge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
