Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett äfventyr i Wadstena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Cecilia berörde med spetsen af sitt finger
brädden af den bägare, som grefven alltjemt
hållit i handen. En rodnad färgade dervid hans
kinder med jungfrulig purpur, om man så
vågar kalla det, och hade ej det lilla lätta fingret
legat qvar pä bägaren, skulle han kastat den
ifrån sig. Nu förblef hans hand orörlig, liksom
bunden af en förtrollning.
Grefven betraktade undersamt Cecilia och teg.
— Töm denna bägare, min grefve, —
återtog hon derföre; — och ni glömmer det
förflutna; töm den återigen, och ni glömmer äfven
det närvarande; töm den för tredje gången, och
ni blifver uppryckt i sjunde himmelen. Och
nu god nattl — tillade hon med en förtjusande
helsning och begaf sig hastigt bort, med sin
lätta, dansande fot knappt vidrörande goirvet.
Gref Johan tog några steg framåt, liksom
för att följa henne, men stannade genast.
Genom en dörr bakom honom inträdde
arf-konungen i samma ögonblick som sista
skymten af Cecilia försvann i andra ändan af salen;
men han hade deraf sett nog, för att veta hvem
den sylfidiska gestalten var, som Ilydde så
hastigt.
— Återigen! — mumlade Erik och stod
stilla ett ögonblick, — och denna gång ett ensligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
