Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett äfventyr i Wadstena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
möte! Herden tänker förfölja sin hcrdinna, men
besinnar sig. Vid den krona som en gäng blir
min, han är mera vis än jag trodde.
Ett misshag hade väl sammandragit prins
Eriks ögonbryn; men upprymd som han var
af sällskapsglammet och af vinet, lät han det
strax försvinna, och ett lustigt infall, sådana
han under dessa stormande samqväm hade
mänga, flög honom hastigt genom hufvudet.
Utan att akta på något, blef den förälskade
grefven stående med blicken orörligt fästad på
den punkt, der hans stjerna försvunnit. Plötsligt
lades då bakifrän ett par händer på hans
axlar, och en högväxt man, som med ett lätt
språng hoppat öfver hans hufvud, slog ned på
ett par alnars afstånd framför honom. Ehuru
stark och vig den unge grefven var, vacklade
han likväl naturligtvis och släppte bägaren, som
rullade klingande bortåt golfvet; men den
ledig-vordna handen grep med hastig rörelse om
svärdsfästet.
Prins Erik vände sig om, och de båda stodo
midt emot hvarandra, grefven hotfull, prinsen
skrattande öfverljudt.
— Ah, min grefve, icke nog att ni spillde
mitt vin, ni vill äfven spilla mitt blod, —
utbrast Erik; men hans ansigte mulnade hastigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
