Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett äfventyr i Wadstena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
farlig längd, slutligen sträckte upp sin hals, en
läng rad af knotor, hvarpå satt ett kolossalt
hufvud, som med sina djupa ögongropar tittade
in genom fönstret, för att varna det svaga, men
lättrörda barnet för verldens synder. Det
klappade verkligen ännu en gång. Cecilia trodde att
det skeddo med fingrar utan kött och blod; hon
for tillsammans af fasa och dolde sitt ansigte i
det utslagna håret.
— Cecilia 1 — hördes en hviskande röst vid
fönstret.
Den unga prinsessan lyssnade: det låg eu
bön i denna sakta hviskning; det var ej ett
hot med ihålig stämma, som man tillskrifver
en grafvens invånare. Cecilia sansade sig,
förde håret litet till sidan och lyssnade åter.
— Cecilia 1 Det är jag! — ljöd ånyo den
bedjande rösten. Och denna röst var välbekant
och kär; den var oemotståndlig.
Prinsessan reste sig upp, blodet vände
tillbaka till den bleknade kinden och, fullkomligt
hemtad från sin skrämsel, ilade hon till fönstret,
öppnade det, räckte sin hand åt bedjaren
der-ute och hjelpte honom stiga in.
— Jag hade bort visa dig tillbaka, —
hvi-skade hon, sedan fönstret äter hlifvit tillslutet.
— men din djerfhet förvånar mig och ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
