Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett äfventyr i Wadstena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej, jag har icke fångat dig, du snärjer
dig sjelf. Men om dessa lockar äro ett nät, så
är det på sin höjd endast ett spindelnät, som ej
fasthäller en fjäril, sådan som du. Likväl, utan
skämt, — fortfor prinsessan skrattande åt den
unge mannens barnslighet, — du påstår, vackra
papilio ... nej, du är ett nattfly, ursäkta mig
det ... du påstår, säger jag, att jag fångat dig;
nå, du är således min slaf och måste vara mig
lydig och underdånig. Jag bad nyss, nu bjuder och
befaller jag, — hon pekade på fönstret. — Ha
vingarna burit dig upp, sä kunna de äfven bära dig ned.
Gref Johan svarade icke. Han var
förmyc-ket sysselsatt dertill; han förde de glänsande
lockarna till sina läppar.
— Se så, sluta nu detta joller, — återtog
Cecilia, hvars ton förrådde någon ängslan. —
Mina tärnor äro vakna, jag har sjelf gifvit dem
ett göromål, som håller dem uppe en god del
af natten. De veta äfven att jag ännu ej gått
till hvila, de kunna hafva någon förfrågan att
göra, och skola således lätt öfverraska oss. Icke
vill du att den stolta Wasadottern skall nedlåta
sig till en bön om deras förtegenhet 1
— God natt då! — sade gref Johan
godmodigt och lösgjorde sin hand ur den gyllene bojan;
men der låg så mycken försakelse och bön-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
