Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liten Karin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sällan utan denna lifvakt visade sig ute bland
sitt trogna folk.
Konungen blickade uppmärksamt omkring
sig och hade en vänlig helsning nästan åt alla.
Mötte han någon af det vackra könet, nickade
han skälmaktigt — ty han var, såsom det
heter om honom i en gammal uppsats, »katiger
med fruntimren». Det fryntliga uttrycket i hans
ansigte fördystrades hastigt, ty han såg en
bugande junker, en telning af landets herrsklystna
adel, och han besvarade endast flyktigt hans
tvungna vördnadsbetygelse; men åt det lägre
folket, åt bondgubben, som stod med hatten i
hand vid sitt sädeslass, åt gumman, som neg
midt ibland sina qvastar, nickade han med ett
hjertligt »Guds fred, go’ vänner!» och
beledsagade denna helsning med en och annan fråga
om tillståndet i deras hembygder. Junkern,
som nyss hade gjort den djupa bugningen, mötte
en af sina likar, som icke varit mindre
höf-visk i sin helsning, men blifvit lika obemärkt.
De vexlade en betydelsefull blick med
hvarandra, mumlade »hvilken bondekonung!» dch gingo
sina Tärde.
Konungen, som slutligen skulle gå förbi
rådhuset, stannade hastigt. Tvänne ögonpar mötte
hvarandra; det ena slogs genast ned och de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
