Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liten Karin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och god, såsom det egnar ett rent barnasinne.
I början gladde det honom äfven, att Karin
fastade konungens uppmärksamhet; det gladde
honom så. mycket mera som han ett ögonblick
hoppades, att hennes blick snart skulle halka
förbi majestätet och sedan hvila på honom, den
unga drabanten, hvars hjerta hennes milda och
vackra ögon redan gjort brinnande af kärlek.
Solen sitter så högt och bländar det öga som
blickar dit upp; men elden pä den låga härden,
den lyser också, man upptänder den sjelf och
fröjdar sig sedan åt dess vänliga låga.
Men Max hade misstagit sig. Liten Karin
bemärkte honom icke. Bländad af konungen,
nedslog hon ögat, men hon upplyfte det likväl
åter på honom, och endast på honom. Allt
annat såg hon icke. Drabanten blef nu dyster
i hågen. Han fann hvilken tjusningsförmäga
konung Erik öfvade på henne och hon på honom,
denne konung som såväl förstod sig på fagra
anleten. Han såg det och önskade sig långt
derifrån. Men den farlige rivalen vänder sig
bort för att gä; Max andas åter, faran var
öfver-stånden, det var endast en kunglig nyck, ofta
lika flyktig som qvinnouycken. Fåfänga
förhoppning! Snart stannar konungen ånyo och
öfverlägger med sig sjelf; derpå vänder han till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
