Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liten Karin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nesligt behandlad som den förre. Att de äfven
voro tappre hjeltar, derpå tänkte man icke,
sedan krigslyckan öfvergifvit dem. Hvarföre
hade de icke hållit henne qvar, de dårarnel...
Det var derföre icke mer än rätt och billigt
att de lemnades till ett skådespel åt hopen, som
med hånliga utlåtelser följde dem ända tills de’
försvunno inom borgen.
Vid denna upprörande anblick sprungo tårarne
fram i Karins ögon, och hon vände sig bort
med bedröfvelse.
— Kom, mina små vänner, — sade hon till
barnen; — låt oss gål Här finnes ej något
roligt mer, ej något vackert mer ...
— Men mycket vackert ha vi ändå sett i
dag, .■— sade Virginia, den äldre af flickorna.
— Och mycket roligt också, — tillade den
yngre, Constantia.
— Men du gråter, tror jag, — återtog den
förra; — hvarföre så, lilla Karin?
— Du fårej vara ledsen, — sade den andra. —
Vet du hvad som var det vackraste af allt?
Karin skakade på hufvudet.
— Jo, kungens hufvudbonad, vet jag, —
upplyste Constantia.
— Kungakronan, du 1 — tillade Virginia. —
Ah så vackert 1 Guld och ädla stenarl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
