Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liten Karin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan småsvennerne slutat sina bestyr och
den ene af dem med mycken belåtenhet tagit
det hela i ögonsigte, lade han begge sina
händer på kamratens axlar och tittade honom
skälmaktigt i ansigtet. Derpå började han sjunga
med dämpad röst:
Oeh konungen frågade småsvennerna så:
Och hvem Sr det som så uppå guldharpan slår?
För ekar och lindar i lunden och det gröna.
Oeh hör du. stolts Karin lill’, qväd visan för mig!
Min rödaste guldkrona den vill jag gifva dig.
För ekar och lindar i lunden och det gröna.
Det bitr muntert i dag, — sade han, —
konungen är glad och lustig, vädret är herrligt,
och stolts jungfrun fager som en ros.
— På kungalynnet, väderleken och en fager
ilicka är foga att lita, — inföll den andre, som
var i en vemodig stämning.
— Medgifves, min vän! Men alltsammans
är ändå bra här i verlden, när man tager det
som sig bör. Kungen var väl icke så lustig
af sig här om dagen, då han lät sätta mig i
kurran, en hel natt på vatten och bröd; men
der fann jag en som allrakäraste fristad för att
hviia och filosofera. Väderleken är ostadig,
det är sant; men sedan jorden fått det regn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
