- Project Runeberg -  Svenska sägner och äfventyr /
217

(1849) [MARC] Author: Nils Fredrik Wipperling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liten Karin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Det var ett förhastadt löfte, utan
dotterns samtycke. Och det är på detta löfte du
bygger?

— Ja, min konung, jag har satt min
förlitan dertill, såsom den ene mannen förlitar sig
på den andra mannens ord.

— Men om hennes eget samtycke
bekymrar du dig icke! Eller huru, du har kanske
äfven vunnit det?

—i Nej, icke ännu, — svarade drabanten,
dröjande.

Konungen smålog och satte åter dolken i
dess slida. Detta svar tycktes hafva
tillfredsställt honom.

— Nå, jag vill då förlåta dig ... jag vill
göra ännu mer, jag skall bota dig för dina
kärleksgriller. Du är en oförvägen fyr, min kära
Max, och du skall bli en tapper man, det inser
jag. Derföre skall du redan i morgon dag resa
till hären’ vid norska gränsen, som jag redan
tänkt på en gång förut, men uppskjutit. Gå, min
vän, och laga dig i ordning tills i morgon!

Erik allägsnadc sig, men hunnen till
sluttningen, nedom hvilken Karin försvunnit, vände
-han sig om och såg Max gå bort samma väg
han kommit. Denne vände sig i detsamma äf-

10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:43:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wnfsagner/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free