4 (Stockholmiana I-IV)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms värdshus och vinkällare vid 1600-talets början.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

arbeten. Det år 1897 utgifna: »Stockholm» innehåller så
godt som intet nytt i detta hänseende.

Sannolikt skulle forskningar i det sedan några år till
allmänhetens tjänst öppnade stadsarkivet gifva ganska många
nya uppslag, och måhända skulle i där bevarade äldre
räkenskaper m. m. kunna konstateras, hvarest ofvan omnämnda
åtta privilegierade värdshus och matställen varit belägna,
dock må, innan detta stora material blifvit utforskadt, till
ledning för kommande forskare offentliggöras följande ur
andra källor hämtade anteckningar, hvilka, utan något som
helst anspråk på fullständighet, i främsta rummet afse att
tjäna till kännedom om dessa åtta värdshus och deras innehafvare.

Försäljning af vin, öl, brännvin var redan tidigt föremål för
lagstiftning, dock mindre i afsikt att hämma
dryckenskap[1]
än att skydda de olika yrkena, såsom vintappare,
bryggare, brännvinsbrännare m. fl., för intrång och »bönhaseri».
Hade man vederbörligen köpt öl, vin eller brännvin hos dem,
som därtill voro berättigade, var det ej så noga med
återförsäljandet; det fick ske nästan hos hvem som helst, och i
rättegångsprotokoll från 1500-talet ser man ofta, hurusom
dryckeslag, där hvar och en betalade sin förtäring, ägde rum hos
privata personer. Att så blef förhållandet, torde i någon

[1]
Belysande för tidens uppfattning af dryckenskap är följande utdrag ur
Tänkeboken (1594, Fol. 170): »Då blef alvarligen tillsagt af hofmarsalken Göstaf
Banér, att de som blefvo förordnade på vakt i staden icke skulle komma druckne
på vakt, utan ställa sig höfliga och beskedliga. Och om dem möter någon om
qvällen eller nattetid, som drucken är, hjelpe och befordre honom till det bästa,
om så behöfves, väl beledsaga honom till sitt herberge och icke beskatta
penningar af folket, som mycket blifver klagadt, så att det främmande folket, som
hafver följt Kongl. Maj:t till ära hit i riket, icke måge gifvas tillfälle att tala
om de svenskes grofhet och oförstånd.»

Om förhållandena under en något senare period fås genom följande
anteckning ur Tänkeboken för 1623 (Fol. 103 och 104) några upplysningar, hvaraf
framgår, att man verkligen träffade anstalter för dryckenskapens hämmande: Alla
»tapperianer» och vinskänkar förmanades, att ingen skulle få sälja något öl eller
vin i källrarna, sedan klockan slagit 8 (om aftonen), på det att det »ochristelige
leffwernet med pärlementerande, skrijande och ropande, som igenom detta fylleri
sig förordsakar, måtte stillat och afskaffat warda». Fanns någon källare »öpen
effter 8 är slaget, der giäster dricka, då skulle wachten hafwa macht att uttage
en åm aff den bästa drijck, der finnes och kämnererne den tillställe».

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Tue Dec 12 14:43:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/wrangsto/0016.html

		Stockholmiana I-IV / 4 (1912) Author: Fredrik Ulrik Wrangel Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|