Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms värdshus och vinkällare vid 1600-talets början.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
friherre Samuel Åkerhielm, sålde det 1745 den 8 juni till
bröderna Anders och Joakim Gottfrid Alardi. Det såldes därefter
af dem 1764 den 24 mars till grosshandlaren Simon Bernhard
Hebbe, som 1772 afträdde det till riksbanken. Snart därefter
nedrefs den sannolikt från 1500-talet daterande byggnaden och
ersattes med det hus, som ännu kvarstår. Sedan banken inrättats
i det södra bankhuset vid Järntorget, fick källaren »Tre
kronor» namnet »Bankokällaren», hvilken sålunda, trots sitt
moderna namn, hade mycket gamla traditioner.
En källare kallad »Sveriges vapen», som omtalas af Henel och
äfven är antecknad på Brolins karta samt var belägen i hörnet
af Drakens gränd och Österlånggatan, hade säkerligen intet
gemensamt med den gamla »Tre kronor».
Det andra värdshuset, det som skulle vara i Didrik Bökmans hus,
låg sannolikt i stadens inre del, möjligen vid Svartmangatan,
ty ehuru Didrik Bökman ägde hus och tomter just vid
Järntorget,[1]
är ej troligt, att höga vederbörande skulle bestämt, att
värdshuset »Blå örnen» skulle inrymmas där, alldeles
intill Henrik Danitz’. Redan långt före den citerade
förordningens utgifvande hade Didrik Bökman en öppen källare
och vinhandelsrörelse, och en gång (Tänkebok 1604, Fol. 92) var
han på rådstugan ställd till rätta, därför att den på hans
värdshusdörr uppspikade pristaflan öfver de varor, som
tillhandahöllos hos honom, var öfverkorsad med rödkrita. Han
ålades att skaffa reda på den, som gjort dådet, eller »blifwe
sielf i Stampenn».
Han intog i hufvudstaden en ganska betydande ställning genom
sin förmögenhet, men äfven hans måg, den driftige och myndige
Mårten Weiwitzer, adlad Rosenstierna, som dog 1638 såsom
riksräntmästare och »direktör öfver kopparen», bidrog att öka
Didriks inflytande.
Didrik Bökman var i andra giftet gift med en dotter till
handelsmannen Melcher Volger (ej Tolgers), ägare bl. a. af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
