Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Kopparmatte» och »Kåken».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en i jorden nedslagen järnsmidd träpåle, vid hvilken
delinkventen fastlåstes förmedelst hals- och fotjärn. Den
ansågs i äldre tider lika oundgänglig vid tingshuset som
klockstapeln vid kyrkan.
I Stockholm tyckes, åtminstone från midten af 1600-talet,
»kåken» och spöpålen varit tvenne skilda ting, och på
Brolins karta äro älven olika platser för dessa båda
tydligen angifna på Stortorget men i hvarandras omedelbara
närhet. På landet var däremot sannolikt »kåken» identisk med
spöpålen. När t. ex. en gång på 1500-talet en tjänstekvinna
i strömsholmstrakten fick sin dom för en förseelse, heter
det i domboken, att hon skulle »hudstrykas vid kåken»; som
hennes brott ej var af allvarligare beskaffenhet, är
troligt, att hon endast skulle slita spö vid spöpålen, som i
detta fall kallats »kåken», emedan någon särskild spöpåle
kanske ej fanns.
I handlingar från 1500- och 1600-talen omnämnes »kåken»,
ofta med namnet »stupen», hvilket uttryck påminner om
stupstocken. Man ser ej sällan uttrycket »han stupades vid
kåken». År 1602 (Tänkeboken, Fol. 137) omtalas en kvinna,
som »förut stått för kåken» och som nu dristat sig att
återkomma till staden. Hon dömdes därför »stå vid stupen och
blifva rätt väl kvastad».
En annan gång, 1608 (Tänkeboken, Fol. 197), ställdes inför
rådhusrätten Michel Masson, en gammal tjuf, född i Arnö
socken (sic!) i Grönsöö. Han tillfrågades »om han ville
njuta lifvet och blifva mästerman (bödel) i
Uppsala»[1]
eller utstå det straff han förtjänat, nämligen att hängas i
galgen. Han svarade, att han ville »wedertaga»
mästermansämbetet, hvarpå han då strax blef »hafder för
stupen», där båda öronen skuros af honom, och han
»förskickades» till Uppsala.
Hvad nu särskildt »kåken» i Stockholm beträffar, vet man,
att den redan på 1400-talet hade sin plats på Stortorget,
alldeles framför den ännu däraf uppkallade Kåkbrinken. Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
