Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Valdemarsudde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begäran, af den 18 januari 1738, följande possessionsbref,
dateradt samma år den 13 mars:
»Såsom i underdånighet, i följe af Hans Kungl. Maj:t till Dess och Riksens
Cammar-Collegii utfärdade Rescript af den 18 Julii 1737 samt berörda Collegii
i förmågo deraf till mitt föranstaltande aflåtna skrifvelse af den 19 November
samma åhr, Commissarien Olof Ahlström, uti dess ansökning om besittningsrätt
för sig, hustru, barn och arfvingar af den så kallade Walmarsöhn, den han i 40
år possiderat, i så måtto vunnit nådig bijfall, at bem:te Commissarie enligit dess
begifvande får wara närmast att emot 60 D:r Kopparmynt åhrlig afgift till
Djurgården blifwa bijbehållen wijd sielfwa platsens nyttiande, och at Commissarien
Roos så länge han för den plats och Berghäll, på hvilken han en ny wäderqvarn
bygt, betalar richtigt arrende skall dervid förblifwa, men honom ej lemnas större
plats än i det undfångne Contraktet honom tilläggas, alltså åligger Hofjägmästaren
Hr Baron Fleetwood om werkställigheten af denna Hans Kongl. Maj:ts nådiga
resolution draga behörig försorg, så att Commissarien Ahlström, då han till Kongl.
Maj:ts Djurgård den 1 May åhrligen åliggier de utfästa 60 D:r Kopparmynt, må
bijbehållas vid den härtills innehafda Walmarsöhns nytiande och besittning utan
intrång så i Mullbete som Fiskewatn eller annat af Commissarien Roos, som ej
mera än den begärta berghällen effter Resolution af den 20 Martij 1735 tillkommer
så länge han 100 Daler Kopparmynt arrende åhrligen betalar. Kunnandes
i följe häraf offta bemälde Ahlström frij in och utgång genom Djurgårdsgiärdslegården
ej förvägras, samt att å egen kostnad få giöra en större Port med Wagn
eller Kiärra at fara igenom, dock at han blifwer answarig derest genom dess
förwållande något djur derigenom skulle utkomma.
M. J. De la Gardie.»
Ahlström synes emellertid ej länge blifvit i besittning af
det till honom sålunda upplåtna området utan afstått det hela
till ofvannämnda intressenter, hvilka därstädes fortforo att
idka oljeslageri men äfven sågverksrörelse. Till Djurgården
erlade de samma årliga afgift som Ahlström eller 60 daler
kopparmynt, hvilken låga afgift skulle bibehållas endast så
länge oljeslageriet hölls vid makt. Emellertid lät Kungl.
Maj:t på området anordna en vedgård för kungl. slottets
behof. Då denna vedgård icke så obetydligt inkräktade på
intressenternas betesmark och vedgårdsvaktarens svin
därstädes anställde rätt mycken skada, klagade intressenterna
1753 hos riksmarskalken och anhöllo att i stället få nyttja en
liten plats af den till oljeslageriet gränsande Djurgården.
Denna deras ansökan blef emellertid afslagen, dels på grund
däraf, att det ingalunda vore bevisadt, att Ahlström ägde
rätt att öfverlåta Valdemarsudde, dels på grund däraf, att
intressenterna på området anlagt en värdshusrörelse, för hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
