Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tidens skaplynne värjer man sig icke lätt för den tanken, att å samtliga
dessa ställen vare sig rätten eller våldet kände sig behöfva anlita rum
till fångars förvarande och näpsande. Drottning Margareta hade förnyat
konung Magnus Erikssons gårdsrätt med de rättigheter, som däruti
till-lades rikets råd och biskopar att på sina gårdar utöfva en lika
ordnings-och bestraffningsmakt öfver sina enskilda tjänare som konungen öfver
sina, och hon hade därjämte utsträckt denna rätt till konungens alla
ämbets- och höfvitsmän, så att äfven de ägde på sina gårdar tillämpa
gårdsrätten. Den var sträng i sina bestämmelser. För okvädinsord skulle
en knape ligga en månad i tornet vid vatten och bröd men en
hird-dräng - i stocken eller kistan; att dobbla efter börjad nattro bestraffades
med sju dygns vatten och bröd i tornet eller med hudstrykning eller
med stocken och kistan. Smärre våld gäldades ined handens
genomstingande, svårare sår med högra handens mistande. Våldtäkt och stöld
Öfver en half mark straffades med lifvets förlust. I den mån från
utlandet hitförda åsikter undanträngde uppfattningen af odalmannens gamla
själfständighet och lät allmogen framstå såsom en i själfva verket af de
mäktigares godtycke beroende massa, var det ock helt naturligt, att dessa
äfven på denna allmoge tillämpade bestämmelser, som dock i själfva
verket angingo endast deras enskilda tjänstepersonal.1 I sina 1435 för
konungen framburna klagomål kunde därför svenska allmogen med skäl
säga, att de »på lång tid njutit hvarken lag, rätt eller frihet»; och
såsom bestyrkande hvad vi ansett oss kunna förmoda, erinra vi särskildt
om deras klagan, att då de återkommit från sina färder till konungen,
hos hvilken de sökt sin rätt, hade de måst härför umgälla »somliga med
lif och gods, andra hade blifvit med järn och fjättrar belagda och
kastade i fängelse, hvilket allt kunde bevisas». Utan tvifvel lågo öfver
de vid pass trettio slott och fästen, hvilka af bondehären under Engelbrekts
resning på mindre än fyra månader intogos och till stor del förstördes,
nog ohyggliga minnen af fångbehandling i deras torn, stockar och kistor,
för att mer än väl förklara både det raseri och den uthållighet, hvarmed
svenska allmogen nedbröt dessa sina förtryckares hjälpmedel vid försöken
att tillintetgöra svenska allmogens fäderneärfda frihet och lagbundna rätt.
* %
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
