Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den 15 juli dömes en barnamörderska jämlikt 2 kap. i Högin. B.
»till elden»; vid ett följande rättegångstillfälle, den 18 jan. 1623, biir
tjufkonan Brita Larsdotter dömd från lifvet, eftersom bon »tillförene
gått för kärran och släpat orenlighet af gatorna och för tjufnad två
gånger stupat vid kåken och mist båda öronen och sedan förvist staden
och nu på nytt igen inom stadens mark funnen och här för tjufnad
gripen». Den 22 sept. s. å. dömes båtsmannen Påvel Nilsson för stöld
»till galge och gren», hvilken dom d. 4 okt. ock träffar Peder Abelsson,
som förut ett helt år suttit i fängelse för det han slagit sin mor. Vid
de talrika och stränga domar, som afkunnas, därvid det för itereradt
tjufnadsbrott och återkomst, mot förbud, till staden, oftast gäller lifvets
förlust, händer det stundom, att rätten själf finner dem nog hårda; i
sådana fall bifogas: »dock nåden hos H. Kongl. Maj:t vår allernädigste
konung hemställandes». Ej sällan uppfinnas, sammansättas eller lånas
straff utan hänsyn till bestämmelserna i stadslagen. Då denna för stöld
af humle hänvisar till stadgandet i Tjufvabalkens 3 kap., som sätter
straffet efter värdet af det stulna, till vare sig mistning af ett öra eller
båda o. s. v., dömes den 9 dec. 1626 en humletjuf att slås i järn och
arbeta på Skeppsholmen samt dessutom böta 4 daler; den 9 juli 1627
dömes en son, som slagit och bannat sin far och sin styfmor, hvilket
brott lagen beläde med lifsstraff, att »löpa nio gånger gatulopp och 50
knektar skola slå honom med spö, här uppå stora torget, hvilket ock
strax exekveradt blef»; den 11 febr. 1624 dömas några slagskämpar icke
efter lag till böter utan till »att arbeta i Bössegjutaregården, och skulle
slås i järn, tills de blifva späkta och man förnimmer af dem bättring».
Under det att den 14 mars 1621 Oluf klockare i Storkyrkan jämlikt
lagens föreskrift för hor dömes från lifvet, blir den 16 aug. 1624 en
kvinna för samma brott dömd »att bära stadzens stenar genom staden
och kyrkostraff stånda», utan de öfriga påföljder, lagen för dylika fall
bestämde, men hvilka redan då torde ansetts föråldrade.
Om säkerheten i staden och på dess gator får man ej göra sig stora
föreställningar. Protokollen öfverflöda af rannsakningar rörande dråp,
slagsmål och våldsamma uppträden å gator och gränder, i värdshus och
å Valmersön, nuvarande Djurgården. 1 dessa »perlementer» uppträda
handtverkssvenner och borgare, båtsmän, skeppare, soldater och officerare.
Vid ett tillfälle, d. 10 nov. 1623, rannsakas med fem »röfvare och
mördare», som ej allenast »rappat och röfvat kläder, värjor och annat af
dem, som de på gatan funnit hafva, utan ock gått in i husen och stulit
boskap, oxar, kor, får, getter, gäss och höns»; de hade huggit en
arkli-mästare, slagit hans piga, röfvat kannan af henne på gatan, laddat sina
bössor och skjutit en hattmakare samt slagit ihjäl en galt på gatan.
Den 4 okt. s. å. berättas om Johan Fisch, hvilken med sina bröder
synes hafva utgjort förtruppen för stadens galgfåglar, att han »med några
andra hålla på Järntorget ett sådant skick om nätterna med ropande och
skriande, att en människa må sig förskräcka; han plägar ock rida på
gatorna nattetid, likasom han vore galen och rasande», säger
mästermannen. Han var ock en af de fem »lättfärdiga gesäller», om hvilkas
tilltag protokollet d. 27 aug. meddelar besked. Borgerskapet tillsäges
då att förmana sina drängar, dem de sända i vakt, att icke förföra sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
